edrickocherese

När Ida var hos mig satt vi och pratade lite om framtiden, planer och tankar.. Funderade över allt med jobb/utbildningar. Varför folk ser ner på vissa yrken osv. Själv har jag sökt EN utbilning jag var intresserad av, men tyvärr kom jag inte in. Kriminologprogrammet. När jag har suttit och kollat utbudet finner jag inget som jag känner "Wow" för. Inget som intresserar mig. Däremot på jobbet där jag är nu, visst ibland kan man bli less men det blir man ju på alla jobb.. Ingen kan ju påstå att de alltid älskar sitt jobb. Åter till jobbet, där känner jag att jag utvecklas! Det är ju faktiskt viktigast hur jag mår och känner. De som inte arbetat inom handels vet nog inte hur allt fungerar eller vad man gör på dagarna. "Kassaråtta" - Fail. Bara där ser man hur insatt folk kan vara!

Varför inte klanka ner på yrken som anses vara "succé-yrken" -Ja men han är utbildad... Tandläkare.
Ursäkta, men hur roligt kan det vara att gräva folk i munnarna hela dagarna?
Och nu var även jag så, att man är så lite insatt i ett yrke att man slänger ur sig det första man tänker på.
Såklart gräver inte tandläkare bara i munnar, de har andra arbetsuppgifter. Men det tänker man inte på. Right?
Bara för att man är utbildad, har man verkligen ett MYCKET bättre jobb då, än om man inte är utbildad?
Har man lyckats här i livet då? Gjort succé? Och var går gränsen, vilka yrken är Hiss / Diss?

Är man negativt inställd på ett yrke, eller något överhuvudtaget, finns det inget positivt i det.

Alla frågar sig säkert någon gång, vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag frågar mig hellre, vad ska jag GÖRA när jag blir stor..

- Jobba, fortsätta att resa, skaffa hus och familj så småningom. 

Vill avsluta med att säga, att jag inte tycker att det är fel att utbilda sig, inte alls. Har man hittat en utbildning som man känner är rätt... Så är det ju hur bra som helst! :)

Ville väl bara skriva av mig lite...
För jag är så less på att alltid försvara mig, vad jag jobbar med, var jag bor osv.