edrickocherese

 

Har personer som gått bort i min närhet. Tomhet, saknad.. Men man känner även glädjen över att ha lärt känna personerna & haft de fina stunderna tillsammans. När personer rycks bort från en, får man tänka på alla glada minnen man haft! Men det är svårt att tänka så, helst när det precis hänt.

 

Man får en tankeställare alla gånger man läser i tidningar om olyckor, folk som mist nära & kära.. Inte minst personer i ens närhet som mist någon som stått dem nära. Än om man inte känt personen känner man otrolig sorg.

 

Blir mörkrädd när jag tänker på döden, sjukdomar, ödet (finns det?), framtiden... Vem vet när man själv får någon sjukdom eller hamnar i en hemsk olycka. Ska inte tänka så men det klart tankarna kommer.  Ska ta vara på den lilla tiden man har här på jorden, tiden tillsammans med dem vi älskar. Man vet aldrig när det är försent!

 

Var kärleksfulla & snälla mot varandra, uppskatta allt det goda.

Det enda rättvisa här i livet är väl att vi kommer vandra samma väg...

 

Lev nu!